Vikingarnas tid 536-1000
Med början omkring år 536 inträffar en klimatkatastrof som kommer att påverka större delen av norra halvklotet under drygt hundra år. Flera vulkanutbrott leder till vulkanisk vinter som får skördar att slå fel med svält som följd. Den tidigare befolkningsökningen avbryts, gårdar och mark överges men övertas med tiden av mer bemedlade bönder och en framväxande elit av stormän. Spår efter de storgårdar som bildades kan vi se i gårds- och byanamn som fortfarande används. Stormännen lever kvar genom myter och sägner, inte sällan utformade i linje med tidens anda eller påverkade av berättarens minnesbild. På så sätt ger sägnerna oss spännande läsning men väcker också tankar kring hur vi sett på och hanterat vår gemensamma historia över tid!
Enligt sägnen levde en vikingahövding vid namn kung Vitting vid Gumhem. Här bedrevs jordbruk, man fiskade och jagade. Varje sommar deltog männen i vikingatåg för att handla och plundra de varor de inte kunde få tag på hemmavid. Under en resa når de Medelhavet, men väl tillbaka vid Gumhem blir Vitting ihjälslagen av några andra hövdingar och begravs vid domarringen intill gården.
Med på resan till Medelhavet var även Kung Vittings son Olaf, som på resmålet tar en ung, kristen, flicka som slav. De två fattar tycke för varandra och vid hemkomsten meddelar Olaf att han tänker gifta och låta kristna sig. Det här faller inte i god jord hos släkten i Gumhem vilket resulterar i att de unga tu bosätter sig vid Ekeby istället. Flickan lyckas där övertala flera bybor att kristnas och omkring år 1100 låter de bygga en kyrka på platsen, en byggnad som står kvar till 1754 då delar av den återanvänds i bygget av Horns nya kyrka.
Alla kunde inte övertalas. Vid Kättilstad lär en jarl vid namn Kättil ha verkat. Han var så fast besluten att inte bli kristen att han fick namnet Kättil Okristen och lär dessutom ha bosatt sig i en gravhög under de sista åren av sitt liv för att få vara i fred. När en hög långt senare planades ut för att jämna till kyrkogården i Kättilstad, hittades ett par kraftiga benbitar från ett skallben. Benbitarna, som sägs vara Kättils, förvaras än idag i kyrkans sakristia.
Sägnerna i sin helhet kan du hitta via lästips och länkar här nedan!
Två bitar av ett skallben, förvarade vid Kättilstad kyrka. Kanske tillhör de Kättil Okristen? Foto: Lena Röös
Källa: Kättilstad kyrka, Rimforsa församling
Kyrkan vid Ekeby, avritad med inhägnad kyrkogård 1698. Länk till kartan i sin helhet finns nedan.
Källa: Lantmäteriet, Arealavmätning 1698, akt nr 05-hor-323.
Avsnittet sammanställt av: Lena Röös
Lästips:
Gräslund, Bo (2007). Fimbulvintern, Ragnarök och klimatkrisen år 536–537 e. Kr.
Kungl. Gustav Adolfs akademiens årsbok, p. 93-123.
https://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:31690/FULLTEXT03
Wipperling, Nils Fredrik (1849). Svenska sägner och äfventyr. Stockholm. https://litteraturbanken.se/författare/WipperlingNF/titlar/SvenskaSägner/info
Hanson, H. Kung Vitting – en bygdesägen om en vikingahövding i Kindabygden.
Ekberg, Sven (red.) (1983). Kindasocknarna Horn och Hycklinge i ord och bild, band 1. [Horn]: [Horn-Hycklinge sockenbokskomm.]
Länkar
Kontakt