Stenålder 14000 f Kr – 1700 f Kr

Graven vid lokstallet i Kisa

Under den senare delen av stenåldern, cirka 2900 f Kr – 2400 f Kr, präglas norra Europa av vad som kallas snörkeramikkulturen. Kulturen var ny för området, den kom med inflyttning av nomader från ett stäppområde som sträcker sig genom bland annat nuvarande Ukraina och in i Ryssland. I Sverige har den fått namnet stridsyxekulturen efter de typiska stridsyxor, eller så kallade båtyxor, som man funnit i samtida gravar. Senare forskning har visat att det förmodligen inte alls rör sig om yxor som använts i strid. Få yxor är märkta av användning och i de fall man hittar nötskador är det på nacken, inte på eggen. Istället verkar yxorna ha haft en ceremoniell funktion för människor som levde under relativt fredliga förhållanden, som bedrev jordbruk och där kvinnor och män var mer jämställda än man tidigare trott. Kanske kan de kopplas till fertilitetsritualer med tanke på hur de utformats.

År 1923 är det fortfarande ånglok som trafikerar järnvägarna i Sverige. I Kisa arbetar ett antal män med grundgrävning vid kolboxen och vattentornet intill lokstallet i Kisa. Plötsligt stöter en av dem på något konstigt i marken. Ungefär en meter ner hittar Kisabon Axel Svensson en båtyxa, en mejsel av flinta och några lerskärvor i vad som med all sannolikhet är en grav.

Lerskärvorna togs aldrig om hand men på bilden kan vi se yxan och mejseln. 1968 köptes de in av kommunen och ingår nu i Kinda lokalhistoriska arkivs föremålssamling.

Det är svindlande att tänka sig att det för 5 000 år sedan levde och verkade ett folk i Kinda med ett ursprung många hundra mil bort!

Kinda Lokalhistoriska arkiv
Foto: Lena Röös

Lästips:

En bok om Kisa socken, del 2
Nordström, Börje (red). Utgiven av Kisa sockenbokskommitté, Kisa 1976.

Avsnittet sammanställt av: Lena Röös