Gud ger och Gud tar 1100-1360

Kyrkan i centrum – i liv och död
Från asatroende har vi nu blivit kristna. Kyrkor uppförs runt om i landet, finansierade av välbeställda familjer som vill visa på sin makt inför världen och sin ödmjukhet inför gud. Kyrkan blir ett centrum för undervisning i guds ord och för viktiga händelser i människornas liv såsom dop, vigsel och begravning

Många av landets kyrkor har ett ursprung från den här tiden. Av de kyrkor som ryms inom Kinda kommun bedöms nio av tio har tillkommit före 1350. Däremot har själva byggnaderna förändrats. De gamla kyrkorna, ofta uppförda i trä, har med tiden avlösts av stenkyrkor. Ibland har den gamla kyrkan byggts in i den nya konstruktionen, som i Kisa och Hägerstad gamla kyrka där partier av den medeltida kyrkans långhus finns bevarade. Ett unikt exempel på en medeltidskyrka hittar vi i Tidersrum. Av endast 12 kvarvarande medeltida träkyrkor i landet, utgör Tidersrum den tredje äldsta och en av de mest välbevarade. Timret i kyrkan har dendrokronologiskt daterats till 1264.

Det finns inte så många spår kvar av de människor som använde de medeltida kyrkorna, men i Hycklinge kyrka finns en sten och en häll som ger oss en liten glimt av dem. I vapenhuset ligger en ristad sten som hittades vid ett dräneringsarbete vid kyrkan 1992. Här har Ubba och Ragnar ristat på latin ”Bed Fader Vår för själen på denna plats”.

Inne i kyrkan finns en medeltida gravhäll som en gång i tiden lades över riddaren Botulf Jonsson som avled år 1333. Enligt en berättelse ska han ha varit trolovad med den rika bonddottern Ingrid vid Österby, men ger sig ut i krig. Ingrid tvingas under tiden gifta sig med en rik granne, men på väg mot Hycklinge kyrka faller hon av sin häst och dör vid den plats där de unga tu en gång lovat varandra evig kärlek genom att binda samman två tallplantor. Botulf kommer mot alla odds hem igen, upptäcker vad som hänt och tar då sitt liv på samma plats där Ingrid dött. På platsen har ända in i våra dagar en tvåstammad tall, den s k Brudtallen, stått. Hur mycket sanning som ligger i berättelsen vet vi inte. Det är tveksamt om Botulf, med dåtidens regelverk, verkligen skulle ha fått begravas inne på kyrkogården om han tagit sitt eget liv.