Misterfalls Askäng 

Ängen är ett levande forminne med en fantastisk rikedom på växter.

Ängen har förmodligen slagits med lie sedan de första bönderna bosatte sig här, troligtvis under tidig medeltid.
Tack vare den traditionella skötseln har ängen en fantastisk rikedom på växter, men också insekter såsom fjärilar.

Ängen karaktäriseras framförallt av de många hamlade askarna. Vid hamling kapas grenarna och de lövade kvistarna binds till kärvar som hängs på tork. Löv var förr ett viktigt komplement till hö som vinterfoder till djuren.
Genom regelbunden hamling med några års mellanrum hölls träden låga och lättåtkomliga, samtidigt som de inte skuggade ängen för mycket.

Först långt in på 1800-talet påbörjade odling av djurfoder på åkermark. Innan dess togs allt hö på ängar. Genom höskörden förs näringsämnen bort från ängen varje år, så avkastningen blir inte så hög med moderna mått, men artrikedomen blir desto större. Ingen annan svensk naturtyp kan innehåller så många kärlväxter per kvadratmeter.

I Misterfall hittar du bland annat gullviva, svinrot, rödklöver, ormrot, prästkrage, grönvit nattviol och klasefibbla.
Rikedomen på växter är i sin tur basen för en ännu större mångfald av insekter. Ängen brukades genom traditionell slåtter in på 1950-talet. Efter en tid som betesmark återupptogs slåttern 1976. Idag sköts ängen av ideella krafter.

Under våren städas ängen från löv och kvistar för att underlätta slåttern, som sker i mitten av juli. Hamlingen av askarna sker i augusti. Under en period efter slåttern betas ängen av nötkreatur.