Orosanmälan – när du misstänker att ett barn far illa

Om du misstänker att ett barn far illa räcker det att du känner oro — du behöver inte ha bevis.

  • Privatpersoner: Alla som ser eller misstänker att ett barn i far illa kan göra en orosanmälan till socialtjänsten. 
  • Yrkesverksamma med anmälningsskyldighet: Exempelvis personal i skola, vård, socialtjänst och myndigheter som arbetar med barn och unga måste genast anmäla misstankar i sin yrkesroll enligt lag. 

  • Via e-tjänst eller genom att ringa – muntlig anmälan är möjlig vid akuta fall.
  • E-tjänsten kan användas av både privatpersoner och anmälningsskyldiga.
  • Som privatperson kan du vara anonym; yrkesverksamma kan inte vara anonyma i sina anmälningar.
  • E-tjänsten hanteras under kontorstid — anmälningar utanför kontorstid tas emot nästa arbetsdag.
  • I akuta situationer kan du ringa 112 och be om kontakt med socialjouren.

  • Socialnämnden ska genast göra en skyddsbedömning om barnet behöver omedelbart skydd. 
  • Inom 14 dagar ska nämnden besluta om en utredning ska inledas (förhandsbedömning). 
  • Om utredning inleds ska den slutföras inom fyra månader, med möjlighet till förlängning vid särskilda skäl.
  • Om beslut fattas att utreda vidare erbjuds stöd och insatser för barnet och familjen.
  • Den nya socialtjänstlagen kräver att alla orosanmälningar för barn dokumenteras i en personakt för barnet (inklusive skyddsbedömning och förhandsbedömning).

  • Som privatperson kan du välja att vara anonym — men då kan socialtjänsten inte ställa kompletterande frågor till dig.
  • Om du lämnat namn har du rätt att begära information, rättelse, begränsning eller radering av uppgifter.
  • Socialtjänsten får informera dig om utredningen startat eller inte — såvida det inte är olämpligt med hänsyn till barnets bästa.